En annorlunda säsong och lite personligt
God förmiddag!
Säsongen är över för KHK:s del och personligen blev inte säsongen så lyckad för min del. Jag hade hoppats på att atmosfären runt laget skulle ge mig den energin som jag behöver för att klara min jobbiga vardag i övrigt. Dock så hände det lite jobbiga personliga grejer i början av säsongen som gjorde att jag behövde ta en time out från hockeyn ett tag och när jag väl hade möjlighet att komma tillbaka till hockeyn så var det lite för sent för laget hade hunnit att komma in i sina i nya rutiner och jag var inte en del av dom. Nu höll jag på att skriva tyvärr men det klingar väldigt dåligt för jag respekterar det fullt ut.
Jag försökte att ta mig in i lagets kärna ett tag men det var försent och för första gången sedan Per Hånberg och Ove Molins tid i KHK så fick jag följa laget utanför omklädningsrummet. Jag bestämde mig snabbt för att inte ändra mina rutiner på matchdagarna för det. Jag åkte ut till arenan till matchsamlingen (2 timmar innan matchstart) och kunde få en pratstund med killarna som är pratglada innan matcherna och alla uppskattade min närvaro och dom ville att jag skulle komma ut på isen efter en vinst och fira med dom.
Nu vill jag rikta ett tack till Thomas Karlsson som är gruppledare för introt i arena som insåg ganska snabbt att jag hade behövt ändra på mina egna rutiner och därför tog han in mig i introgruppen. Det var mycket uppskattat av mig för nu hade jag en ny roll runt laget som jag trivdes med. Jag kände mig behövd igen…. Så tack Thomas
Nu hoppas jag på att Mikael Roslund får ett förslag av klubben om ett nytt kontrakt och att han bestämmer sig för att skriva på nytt så jag slipper ge mig ut och leta ny assistent i sommar av den anledningen. Det skulle kännas så surt.
Jag har redan tappat en viktig person i mitt team i vinter och jag känner dessutom att vi håller på att tappa kontakten helt, vilket känns genomruttet naturligtvis men nu när jag har kommit till den insikten så känns det ändå bra för jag inte bry mig längre. Dock så har jag svårt för när personer säger till mig ” ja ja det är bara en assistent” Då har jag lust att säga, vill du prova att leva mitt liv?
När jag ändå är inne på ämnet genomruttet så fick jag kontakt med en tjej för ett tag sen och vi pratade i flera timmar om allting och jag hann till och med att tänka är det nu det vänder för mig? Då jixnade jag det för jag har inte hört ett ord från henne på flera dagar och det känns som sagt……
