Lördagsågren
God förmiddag bloggen!
Tala om att jag har ganska mycket ågren just nu. Det är mycket för tillfället för mig. Ska jag åka ner till Mörrum i eftermiddag för att kolla på derbyt mellan Mörrum och KHK? Efter gårdagens plattmatch mot Troja rent ut sagt är jag inte så pepp på att lägga bensinpengar på att se en liknade match, då blir jag ju bara på ännu sämre humör än vad jag är på nu i skrivande stund. Jag hade inte sagt något om KHK hade spelat på den nivån som jag vet att dom kan spela på och ändå förlorade. Nu verkar det som att dom flesta spelarna spelar för sig själva och inte för laget, det är alldeles för lite vilja där ute på isen och dom inte in i närkamper och tar alldeles för lite avslut. Visst stundtals i varje match spelar dom magisk hockey men en match i hockey är 60 minuter. Nej får man inte ordning på spelet väldigt snart så är i alla fall jag orolig för att KHK missar att ta sig till Allettan i december, Skärpning KHK!
Jag ska hålla en presentation i Stockholm om 1 1/2 vecka ungefär om mig och hur det är att leva med assistenter och naturligtvis har jag börjat jobba på den presentationen, jag har väl gjort ungefär fyra A4:or men igår fick jag nästan skrota allt på grund av att en upplyst person informerade att jag hade fel infallsvinkel så det är bara för mig att gå tillbaka till ritbordet och trycka på deleteknappen och i princip börja om från början men det var tur att jag eller vi insåg det nu och inte om en vecka, då hade det varit väldigt jobbigt att hinna ändra om. Men som jag skrev på Facebook häromdagen, jag är väldigt ringrostig för att hålla föreläsningar så jag tror tillslut att det kommer går bra. Men om jag hade tänkt till lite så hade det gått ännu bättre, men vad har man assistenter och vänner till om de inte ska hjälpa mig in på rätt bana, så än en gång blev jag räddad av personer som stod mig nära. När ska jag lära mig av mina misstag? Ska det behöva ta ända till dödsbädden? Men å andra sidan så vet man aldrig när man ligger på dödsbädden, för tyvärr så var det begravning för en gammal klasskamrat igår så man får inte ta saker för givet här i livet.
På torsdag ska jag på återbesök till ortopeden efter min senaste operation och det gör mig lite nervös för jag märker ju att foten har blivit mycket bättre men absolut inte bra efter operationen. Så jag bävar för vad röntgenbilderna ska visa. Med åren så jagar jag upp mig ännu mer inför varje läkarbesök så jag måste hitta ett inre lugn på något vänster.
På grund av de ökade priserna i samhället och min kropps välmående så har jag varit tvungen att prioritera om lite i livet så i veckan som gick så avbokade jag nästa års kryssning för att kunna ha de pengarna till en eventuell annan resa, för jag insåg att jag inte har råd att göra två långresor inom 2 år som jag hade planerat.
Det var allt för den här gången, vi hörs när vi hörs
