Svårt att växla upp igen
God dag!
Jag har väldigt svårt för att växla upp igen i livet efter min fasters begravning i torsdags. Det känns som att jag fortfarande går på någon slags sparlåga. Själva begravningen var ljus och fin och jag tog mig genom den genom att fästa blicken på ett ställe och gå in i mig själv, jag hade lite tur för dom hade öppnat dörrarna som var bakom kistan och dom var öppna under hela akten så jag låste blicken på ett träd utanför kapellet och försökte att tänka på min kommande roadtrip för att stänga ute vad som hände omkring mig. Det var några tillfällen som mitt upplägg höll på att spricka totalt och det var när jag såg i min ögonvrå att min bänkgranne tog fram en näsduk, jag tänkte om jag ser att hon börjar att gråta då är klippt även för mig så jag ändrade min blick på det förbannade trädet en centimeter längre åt vänster. Jag hade ingen lust att börja att storböla inne i kapellet även om det hade varit skönt på ett sätt.
Nästa moment som höll på att spräcka mitt upplägg var vid blomsterceremonin, då vi skulle lägga en ros på kistan och vi skulle göra det i en viss turordning och när det var min tur så mötte jag ju personerna som redan hade varit framme vid kistan och eftersom jag körde rullstolen så kunde jag inte ha min blick på det förbannade trädet längre så jag fick låsa blicken på kistan istället för att inte se alla tårar på personerna som jag mötte på vägen fram till kistan.
Direkt efter att akten var slut och jag fick komma ut i den fria luften så var det som alla jobbiga känslor bara blåste bort för det kändes bra igen efter en sekund isch fast man kände att man gick på en lägre växel.
KHK spelade hemma på kvällen och jag tänkte att det är perfekt läge för mig för att kunna lägga i en högre växel i livet igen men det var den mest märkligaste match jag någonsin har upplevt rent känslomässigt. Jag frös värre än en genomdränkt katt en vinterdag, och jag som aldrig fryser när vi spelar, det hjälpte inte att jag tog på mig en extra jacka och lindande in mina händer i en jacka till. Jag tog till och med en Ipren för jag tänkte att nu håller jag på att bli sjuk men det var nog bara en reaktion på att kroppen började att slappna av efter begravningen.
Jag är så glad att jag fick umgås med en av mina allra bästa vänner på kvällen, det var så skönt att få ventilera sina tankar lite samtidigt som jag blev puschad så jag skulle kunna få tillbaka mitt bra humör igen. Det märkliga är att jag fortfarande går på lågväxel och inte hitta läget för att lägga i en högre växel men det får väl ta sin lilla tid….. Jag tror att jag behöver komma iväg lite och det är extra skönt att veta att jag har en liten mini semester som ligger och väntar på mig runt hörnet……
Tack och hej leverpastej
