The show must go on trots allt
God kväll på er alla!
Jag ska sammanfatta mig lite kort för er som inte vet redan, i förra veckan så inträffade ett dödsfall i släkten och även om det bara fanns en utväg och vi i släkten visste om att döden skulle vinna den här kampen, det var bara en tidsfråga om när kampen skulle vara förlorad. Medveten om detta så var jag och alla vi andra inställda på utgången och jag ställde in mig mentalt på det också på den utgången. När så väl dödsbudet kom så kändes som en klump i magen trots allt. Jag trodde att jag skulle hantera budet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde eller gör får jag väl skriva. Nu när jag sitter och kollar ut genom fönstret i sovrummet i skymningen känner jag både en kuslig och jobbig känsla inom mig på hela den här situationen…….
Den kvällen och natten jag fick nyheten så ensam har jag aldrig känt mig tidigare någon gång i livet tidigare. Nu kommer ni att säga att jag har assistent 24/7, och ja det stämmer bra det men det är inte samma sak som att ha sin partner eller en riktig bra vän nära sig, och nu menar jag inte att jag inte hade någon bra assistent hos mig den kvällen. Ja ni fattar vart jag vill komma utan att jag ska behöva trassla in mig i ett stort garnnyste…… Jag tror inte att jag reagerade starkt på själva dödsbudet i sig utan det bubblade upp en massa andra tankar och frågor i huvudet på mig den kvällen och natten. Jag bara kände ett stort behov helt plötsligt att krypa in i någons famn och bara få höra några lugnade ord. Det var riktigt kusligt att uppleva den känslan för första gången i mitt liv.
Den känslan som kom då har fått mig att se på livet med ett helt annat perspektiv, nu uppskattar jag mina bästa vänner på ett helt annat sätt, jag försöker även att stärka dom relationsbanden med personer som jag anser att jag har lite för dålig relation med gentemot vad jag borde ha. Jag har även vågat erkänna för mig själv att jag tycker väldigt bra om en tjej och att jag är så glad att vi är väldigt bra vänner men det är ”that´s it” Det är bara så skönt att fått inse det för sig själv att man har en väldigt bra relation med en underbar tjej men att kanske ta det till nästa nivå, det finns inte ens på världskartan för mig. Det är en underbar känsla som infinner sig inom mig när jag tänker på det.
Även om det är tungt just nu så känns det som att en sten har ramlat ner från mina axlar nu. Jag har också ett underbart stort stöd från spelarna och ledarna i KHK, jag blev alldeles varm i hjärtat när jag stod i tunneln vid isen innan matchen mot KRIF och skulle peppa upp spelarna när jag själv blev presenterad i arenan som assisterande materialförvaltare, det var tur att jag var så fokuserad på min uppgift just då att peppa spelarna för annars hade det nog inte varit helt omöjligt att det kunde ha kommit en eller två glädjetårar ner på kinden. Det är en sådan otrolig härlig känsla att få vara en del av laget officiellt nu också.
Det ska bli en rolig säsong när allt med begravning och bilinköp och fan och hans moster är över…. men fram till dess kommer jag att vara lite splittrad
