Söders fina gest
God kväll på er där ute!
Veckan som har varit har väldigt märklig och då är det skönt att jag vet att jag har folk runt mig som jag kan vända mig till och bolla saker med. Jag har varit med om märkliga saker som har förändrats likt som att vända på en handflata och jag har varit med om märkliga samtal och fått lustiga frågor som till exempel bor du med dina föräldrar än? Jag bara eh nej, jag hade lust att ställa en motfråga på den, gör du?
Det blev uppenbart att fördomar lever kvar år 2022 också…. Ja jisses säger jag bara och lämnar det samtalet bakom mig och bara går vidare i livet….
När jag sitter här bakom tangentbordet och kollar ut på regnet och funderar på livet eller ligger i min säng så vet jag precis vad jag ska säga till en del personer i min omgivning och det låter så jädrans bra i mitt huvud också och jag ser slutresultatet framför mig och det blir magiskt bra ända till dess jag träffar dom här personerna. Då är verkligen inte min mun och hjärna på samma lag. Ur munnen så kommer det bara rappakalja och det blir bara pannkaka och en massa upprepningar och efteråt så sitter jag bara och undrar ”Va fan hände där nu då? Ja ja ge mig 2 000 försök till så ska jag nog jävla mig sätta det 🙂 Jag tror att jag har hela livet på mig, till slut så ska jag nog klara av att prata svenska också 🙂
Efter matchen mot Skövde IK igår var jag med om något märkligt och magiskt härligt på en och samma gång. När det stod klart att vi skulle vinna matchen igår eller rättare sagt när det återstod 2,5 minuter av den samma, eftersom vi ledde med 5-0 så jag gick till mitt skåp i arenan där jag har min utrustning och tog fram min hjälm, gick ut till isen, knäppte hjälmen och inväntade slutsignalen. När väl portarna till isen öppnades så körde jag ut på isen och väntade på min tur för att gratulera Järvinen till segern och efter det tog jag mig till andra målet vid hemmaklacken, när jag närmade mig målet där jag alltid brukar står när laget tackar klacken så märkte jag att jag hade lite för hög fart in till målet så jag var tvungen att göra en parering för att inte kollidera med stolpen så det blev en liten fin sladd men slutpositionen blev himla bra så jag var nöjd med hur jag tacklade hela situationen och det var nog inte många som märkte att det höll på att gå illa.
Efter att laget tackade klacken och att Järvinen gjorde sin lilla speciella isdans och jag inväntade Järvinen så att jag skulle komma av isen sist som jag brukar göra så var jag väl ungefär vid mittlinjen, då såg jag att Kristoffer Söder kom emot mig och jag tänkte att han bara skulle säga hej och grattis till en bra match men nej då det gjorde han inte, ha sa till mig att dom här blommorna är du mer värd än mig idag och jag fick fram ett tack och innan jag visste ordet av så hade jag ett knippe blommor i knäet, jag funderade i några sekunder hur fan jag skulle kunna köra och ha blommorna kvar i knäet samtidigt? Men på något sätt fick jag grepp om både blommorna och joysticken på samma gång så det va bara snabba sig av isen och ropa till mig assistenten och sa ta blommorna snabbt innan jag tappar dom. Hon såg ut som ett stort frågetecken och frågade vart jag fått blommorna ifrån, jag svarade att vi får ta det sen för nu så måste jag in i omklädningsrummet och fira.
Efter firandet så ramlade polletten ner hos mig, vilken fin och stor gest Kristoffer verkligen gjorde mot mig även om han just in den stunden lämnade lämnade över blommorna till mig så hörde jag hans stora besvikelse över hans och lagets insats ikväll. Det var stort av han att bara invänta mig tills när vi hade firat klart med publiken på läktaren och invänta rätt tillfälle, det tog ju säkert en bra stund innan han kunde åka ut på isen igen och överräcka mig blommorna. Jag har själv varit med om ungefär samma situation den här säsongen som Kristoffer var med om igår då vi förlorade med 8-0 uppe i Nybro, själv så hade jag aldrig varit kvar i hallen så länge bara för att ge blommorna till någon annan. Det är så himla fint gjort av en gammal spelare i KHK och visa sin uppskattning i KHK på det här sättet så tack än en gång Kristoffer, alltid saknad, aldrig glömd.
Det är av sådana här saker jag får livsenergi av…..
