Det var bättre förr

God morgon!

Det sägs att en motgång sällan kommer ensam men mitt livs öde måste ha tagit ett steg längre, det tänkte ju äldre Håkan blir desto motigare ska Håkan få det…… Jag är väldigt van att kämpa emot när motgångarna angriper mig och jag lyckas ofta att besegra dom eller åtminstone hålla dom i schack och på avstånd, men nu har motgångarna kommit på en helt ny taktik och det är att dom anfaller mig i flock….

Nej jag vill fly tillbaka till 80-talet och till min barndom där min kropp faktiskt lydde mig och alla bekymmer och motgångar låg och väntade bortom horisonten verkade det som i alla fall. Då var det största bekymret att man tyckte att man hade för lite i veckopeng eller att klasskompisarna hade parabol och inte en annan.

I dag vägrar kroppen att lyda mig, den gör snarare tvärtom mot vad jag vill, och jag har ont i nästan alla muskler. Jag skulle behöva få massagebehandling varje dag för att hålla kroppen i schack men det tillåter ju inte min plånbok. Jag är dock lyckligt skattat att jag har ”hittat” 2 personer som är bra på att massera mig, så jag går väl på 2-3 behandlingar i månaden och det gör mig gott…..

Jag brukar kunna fly till vår arenas katakomber där A-laget huserar och glömma mina bekymmer för ett tag i alla fall men nu i pandemins högsäsong får jag inte tillträde till dom lokalerna heller. Visst jag begriper huvudsyftet till att jag inte får det man vill inte få in smittan i laget och det är jättebra att man stramar åt på behöriga personer där. Jag accepterar beslutet fullt ut att jag just nu i period inte ska vara där, men det finns detaljer i beslutet som jag inte begriper alls men dom detaljerna stannar mellan klubben och mig. Det är bara att hoppas att smittan börjar att gå ner i samhället igen så att jag får tillgång till mitt andningshål igen och naturligtvis att man kan få börja gå tillbaka till en normal vardag igen.

Nej nu ska ja försöka hitta på någonting så att jag inte tänker på vad jag ska göra på fredag allt för mycket….

Tjingeling