Ingen bra start på veckan

God kväll!

Det är lika bra att skriva detta i inledningen av inlägget med detsamma, detta inlägg kommer inte att handla om ishockey direkt men det kommer att sluta med det indirekt, ni kommer fatta va jag menar om ni läser hela inlägget.

Man brukar säga att måndagar är ingen bra dag, det är därför man säger att det här är ett måndagsexemplar om det är något som är trasigt eller inte fungerar som det ska. Idag fick jag med känna på att måndagar är ingen favoritdag, jag fick några besked idag som absolut inte gynnar mig eller var välkomna för mig men å andra sidan om man tänker efter så var det ganska väntade besked. Även om man är lite förbered på det så är man aldrig riktigt beredd på att höra det rakt i ansiktet, men som jag skrev i inlägget igår att man inte ska gråta över spilld mjölk utan att bara blicka framåt. Nu är verkligheten som den är så nu får man bara hitta en väg att ta sig igenom det här på allra bästa sätt.

Nu undrar ni vad det är för besked jag har fått, men jag måste hålla inne med dom beskeden för mig själv ett tag så att jag själv kan bearbeta den kommande processen i mitt huvud ett tag innan jag offentliggör beskeden inför hela världen för vem som helst kan läsa min blogg oavsett om man bor i Sydafrika eller borta i USA eller i nere i Australien, bara man kan läsa svenska så kan man läsa min blogg och sen får vi inte glömma att det finns översättning på Google så man kan använda om man verkligen är nyfiken på hur det går för KHK eller mig och jag känner mig inte manad än så länge att berätta det här för hela världen även fast jag brukar vara ganska frispråkig men till och med jag har en gräns.

Jag ska dock lugna alla, jag är inte döende eller något sånt eller förresten jag är visst döende, alla som lever ska ju dö en dag så jag ljög lite för er. Jag är visst döende men inte inom en snar framtid om jag inte inte blir överkörd av en lastbil imorgon men det vet jag ju inte om idag så jag kan ju inte skriva om att jag ska dö imorgon men det vet jag ju inte och det är verkligen ingenting som jag har planerat att göra.

I skrivande stund är det ett fåtal personer som vet om vad jag har varit med om idag, där ibland några nära vänner och jag vet mig själv att detta kommer sprida sig igenom djungeltrumman så inom sinom tid så kommer alla som känner mig bra att veta om vad jag fick reda på idag. Därför känner jag mig inte manad eller på humör att berätta här i bloggen idag vad det handlar om.

Det är här ishockeyn kommer in i bilden, det är ett ställe som jag kan släppa eller rättare sagt måste släppa taget om vad som händer i mitt privatliv och bara koppla bort allt och bara fokusera på att ge den energin som jag behöver ha. Det är inte alla människor som har den ynnesten att få gå in i en bubbla och stänga ute verkligheten men jag är en av dom få personerna som har tillgång till det verktyget och i väldigt många fall är det väldigt bra att ha det psykiskt. Jag menar, när man är hos laget så får man en del av deras energi och när man väl lämnar ishockeyns bubbla så har man fått ny energi att orka handskas med dom problemen man har i privatlivet med. Detta är ytterligare en sak som jag kan tacka ishockeyn i sig för att jag orkar leva om man nu får säga så med mitt handikapp. Jag hoppas verkligen att ni förstår vad jag menar med att orkar leva med mitt handikapp, men ni som känner mig bra vet precis vad jag menar så jag behöver inte gå in på vad jag menar.

Det är i dessa tider som jag är extra glad att jag har en sån person som Jessica vid min sida som verkligen stöttar mig alla lägen och fungerar som ett bollplank till mig, och när vi träffas så har vi väldigt högt i taket med det vill jag säga att vi kan säga precis vad som helst till varandra och det är precis vad jag behöver ha i min situation. Jessica kanske inte ser mig som sin bästa vän, jag kanske är väldigt långt ner i rankingen hos henne men vet ni, det ger jag fullständigt fan i för Jessica är absolut en av mina bästa vänner om jag så måste låtsas som att Jessica har mig som sin bästa vän så gör jag det för att ha en chans att klara av att leva det livet som ödet gav mig för cirka 44,5 år sedan. Jag är så tacksam för att jag har Jessica i mitt liv.

Nu finns det nog folk där ute som kommer att opponera sig mot att jag hänger upp mitt liv enbart på Jessica men då kan jag säga det att det gör jag inte, det finns någon annan person som nästan betyder lika mycket och är lika viktig som Jessica är för mig i livet eller förresten när jag tänker efter så är dom här personerna lika viktiga för mig så behöver ingen opponera sig mot det heller. Så jag ber er att låta mig leva i den tillvaron i fred för jag lägger mig inte i hur ni liver era liv, och tro mig att jag behöver skriva i bloggen att låt mig leva mitt liv som jag vill för jag har några personer som lagt sig i mitt liv tidigare utan att veta om hela bilden och som har förstört en del relationer med folk för mig. Det vill jag inte ska upprepas med varken Jessica eller någon annan som jag har i mitt liv idag.

Vi ses i arena på onsdag när KHK möter Halmstad, ha det så bra så länge.

*Jessica heter i verkligheten någonting helt annat.